1983. Vi hade precis startat Suzzies Orkester och vår trummis hade med sig ett kassettband till jobbet en dag för att lära sig låtarna. Han jobbade på skivbolaget Metronome. Av en slump eller vad man skulle kunna kalla det, råkade Anders Burman (en legendar inom svensk musikbransch och ägare till skivbolaget Metronome), gå förbi. Han stannade upp och frågade vad det var för musik han lyssnade på. Det är ett band jag spelar med – jag håller på att lära mig låtarna, svarade vår trummis. Det bör också nämnas att detta  var en fredag. Det låter jäkligt intressant och bra, utbrast Burman. Ring dom andra i bandet och säg att ni ska vara i studion på måndag – ni har skivkontrakt  och jag fixar en producent!

Ibland bara händer det liksom.

Det blev en helt ny värld som öppnade sig. Studioinspelningar, många och långa turnéer, radion var flitig med att spela våra låtar, TV- framträdande och stadigt ökande skivförsäljning. Härliga möten med fantastiska musiker och artister. Magiska konserter med underbar publik.

Efter två album på Metronome kontaktade vi Ola Håkansson på Sonet och bytte bolag. Där var det som att komma in i en kreativ verkstad. Nya spännande projekt växte fram hela tiden. Samtliga studios på Tappvägen 24 i Bromma var igång dygnet runt och ordet “omöjligt” existerade inte. Det var också under åren på Sonet som vi fick de största framgångarna med låtar som, “Vill inte förlora dig”, “Man kan äga” och “Dansar i månens sken”.

På hösten 1989 valde jag att lämna gruppen för att istället börja jobba med andra artister och deras skiv- och turnéproduktioner.

Parallellt med detta hade jag och min vän, Staffan Öfwerman, under första delen av 90-talet ett pop-projekt som vi kallade The Breeze. Låtarna var starkt inspirerad av den musik vi båda växt upp med under 70-talet.  Lekfullhet var ledordet!

2014 valde jag att igen bjuda in musiken i mitt liv och startade det egna projektet, “Mannen utan hundar”. Där är jag nu. Skriver och skapar ur det som jag samlat på mig i form av upplevelser, känslor och erfarenheter under alla år. Förutom de texter jag själv skriver letar jag alltid efter andra textförfattare som har material som kan passa in i det jag gör. Jag har under flera år jobbat med Helena Aldén, som bland annat skrivit texten till “Ett kort farväl”.