Hundar har fått en speciell betydelse i mitt liv. Så är det nog för de flesta som har eller har haft hund. För mig började det tidigt. Från det att jag var ett barn byggde jag upp en enorm hundrädsla. Jag vet egentligen inte varifrån den kom, kanske var det omgivningen eller min egen dåliga självkänsla? Hur som helst – det spelar ingen roll. Den fanns där och upptog en stor del av mitt liv under väldigt lång tid. Faktiskt ända fram till för inte så många år sedan. Och då hade det ändå funnits hundar med i familjen. Det kan verka märkligt, men så var det.
Vändningen kom när jag för några år sedan hamnade i djupa depressioner och tappade bort mig helt och hållet i vem jag var och vad jag gjorde här. Den lilla låga av självkänsla som jag med stor möda och kraft kämpat med att hålla vid liv under alla år, slocknade. Det blev tyst och mörkt. Till och med gitarren som alltid varit min bästa vän, hängde där tyst och som en svart skugga på väggen. Lockelsen att ta ner den och låta tonerna forma melodier fanns inte längre kvar.
Som av en mening (slump kanske andra skulle säja), råkade jag, på väg hem från ett av alla mina läkarbesök under den här perioden, gå in i en hundbutik. Hundinspiration stod det på skylten utanför. Jag hade ingen tid att passa och inte heller något på min “att göra lista”, som förövrigt var väldigt diffus eftersom grubblandet upptog det mesta av min tillvaro just då, så jag klev in och mötte en kvinna som började berätta om kommunikation mellan människa och hund. Att det var bättre om vi människor försökte lära oss förstå våra hundar än tvärtom. När jag lämnade butiken kände jag mig än mer förvirrad och utmattad. Varför gick jag in – jag har ju ingen hund och är ju dessutom rädd för dem? Men vad jag inte visste då, var att någon hade stoppat en nyckel i min ficka – en nyckel till ny fantasisk kunskap. Jag hade fått en möjlighet – ett val.
Som tur var hittade jag nyckeln och valde att öppna dörren. Efter det bär jag den alltid med mig och nya dörrar öppnas hela tiden.
Nyfikenheten på kunskapen kring Amichien®Bonding ledde mig framåt till att ta steget och utbilda mig till “Dog Listener”, något jag aldrig kommer att ångra. Det lärde mig faktiskt också massor om mig själv som människa – vilket var precis vad jag behövde. När jag sakta började bygga upp min inre styrka var det faktiskt utifrån hur hundar tänker. Gör mindre – Gör det enklare – Gör det tydligare.
Jag är inte heller längre rädd för hundar. Numera vet jag oftast varför de reagerar som de gör och kan förhålla mig till det.
Boktips:
“Från desperation till inspiration” – Mervi Kärki
“Förstå din hund” – Jan Fennell
Länktips: